klyftancarlsson

Då var julgranen klädd och jag blev nöjd efter min kamp med att få till ljusen som någon bara har kastat in i den lilla lilla karton eller mer som en ask. En liten kines som bara inte orkar att linda in ljussladden fint efter att ha paketerat 70000 kartonger. Eter att ha testat mitt tålamod så var det "bara" att kasta på ljusslingan och när den väl var på så kunde jag i lugn och ro klä min fina gran. 

 

Känner mig trött, känner mig liten, ja till och med lite skör. Skör som det däe tunna porslinet som man knappt vågar använda ifall det skulle spricka och gå sönder. Så känns det nu. Men när jag känner mig som mest skör så får jag en spark inne i från magen och det får mig att påminna mig om att "Hörrö morsan var inte ledsen" Typ så känns det och då rinner det en tår ner från min bleka kind. Och då tänker jag att det inte är bra att vara ledsen för det lilla barnet inom mig, men varför får man då väldiga humörsvängningar om man inte ska vara ledsen eller orolig? Dålig kombo. Men nu är det 70 dagar kvar till beräknad födsel. 70 dagar kvar med att ha ett humör som åker som en karusell och olika krämpor. Men så är det och så får det bli. Allt kan inte vara perfekt, skulle vara så tråkigt om det var perfekt. Såg när Steffo gjorde en skumtomtetårta i morse, den såg ut som skit men smaka nog säkert mumma. Det är sådant som får mig att le. Som när jag och min kusin skulle försöka oss på att baka ett pepparkakshus men det blev en enkel busskur.

 

Tror att det får bli lite film nu. ta bort alla julsaker som jag la i soffan i brist på plats. Och inte glömma järntabletterna ikväll! Är bäst att jag tar tabletterna med det samma. 

 

Steffos skumtomtetårta från Nyhetsmorgon.

 

/ Erika.